Bilden är från Lake District i norra England från förra året. Det var vår, om än en grå och disig vår så var det ljummet och friskt i luften. Jag längtar tillbaka, tror jag. Jag har aldrig riktigt förstått om egentligen någon på riktigt skulle vilja åka tillbaka i tiden. Om jag tänker att jag fick välja så finns det nog inte ett enda minne som jag skulle vilja återuppleva. Det låter som att jag inte har så många fina minnen men det har jag. Men jag tycker att dom kan få vara just minnen för hur skulle man egentligen bete sig om man redan visste vad som skulle hända? Charmen med livet är att det är mer eller mindre oförutsägbart. Å andra sidan är jag en av dom som gärna vill planera inför alla kommande dagar men jag ser nog min planeringslista mer som en katalysator för att ta mig upp ur sängen på morgon, ta tag i saker och ha något att se fram emot, sen följer jag sällan de tusentals listor jag skrivit. Det är skönt att skriva ner sina tankar även om de är helt meningslösa. Jag har inte skrivit dagbok sedan jag var 12 år men det är väl dags att börja nu så man kan läsa och minnas ens ungdomsdagar när minnet tryter på grund av ålderdom.